Ett helt fantastiskt lopp. Uppladdningen var kanske inte den bästa med 6 dagar i Floridas parker och sedan 3 dagars promenerande på NY´s gator och avenyer. 14 dagar med halsbesvär var heller inte optimalt. Det var till att gå upp kvart i 5, slänga i sig en enkel flingfrukost och sedan ut i mörkret för att från Public Libery ta bussen ner till Staten Island. Här slussades man på ett sätt som nästan fick tankarna till koncentrationslägrena. Här är det dock i vällovligt syfte. Inne på startområdet lyckades jag få plats i det enda tältet där jag rullade ut sopsäck handuk och extra tröja och sedan bara ligga ner och vila. Många hade alldeles för lite kläder med sig och andra var väl förberedda med både termooverall filtar extrakläder och tidningar. Efter ca 2 timmars väntan där, som på intet sätt var tråkigt för det fanns folk att prata med så var det dags att lämna in påsen som skulle gå till startområdet. Vandringen fortsatte sedan till fältet för oranga gruppen och sedan in i rätt “correl”. Jag var i wave 1 som hade start 9.40. Vandringen upp till startplatsen tog ca 5 minuter och här var det ca 30 minuters väntan till start. Fem minuter innan start tog jag av mig de extrakläderna som skulle gå till välgörenhet och sopsäcken tre minuter senare. Sista vattentömmningen gjordes också lite diskret i en Gatoradeflaska som försiktigt släpptes ner mot rännstenen.
Pang! Till Frank Sinatras “New York” började nu äventyret upp på Verrazzanobron. Kallt och lite blåsigt men med en härlig sol. Oranga gruppen hade fördelen av att springa på den västra sidan och framförallt på den övre delen vilket gjorde att man hade en storslagen utsikt över Manhattan. Jag förvånades över hur lätt det kändes och när jag klockade tredje km på 4,12 tänkte jag att nu får jag passa mig. Men publiken i Brooklyn var entusiastisk och det var bara så härligt Genom att ha namnet stort framme på bröstet så fick man många personliga hejarop som “You looking great Jaouhan”. Detta skulle visa sig fortsätta hela vägen utom i de ortodoxa judekvarteren. Jag var förvarnad men det var helt fantastiskt inom en knivskarp gräns både före och efter var det helt tyst trots att det var människor ute. De judiska männen såg patetiskt lika ut allihopa med sina skruvkorkslockar. Vilket liv dessa människor har. Noll glädje. Loppet fortsatte mot gladare kvarter och vid bron till Queens stod en mörk dam och ropade “Welcome to Queens”. den långa bron över till Manhattan kändes väldigt lång och nu började jag se det första som börjat gå. Inte bra med tanke på att det är 17 km kvar. Ljudet från Manhattan är öronbedövande och i sexdubbla led blir man mottagen som en rockstjärna. På första avenyn känns benen fortfarande hyfsat pigga och familjen ser jag vid 74´e gatan. SMS-tjänsten hade inte funkat så de blev överraskade att jag kom så tidigt. Stämningen var hög ända uppe i Harlem och sedan var det lite glesare Bronx. Temperaturen hade stigit rätt rejält nu och därför kändes långärmat överflödigt men jag var glad att jag hade kortbyxor. Efter den lilla parken vid Harlem började det kännas tungt och av någon underlig anledning kändes det som att de var glesare mellan gatunummerna.
Nu längtade jag bara efter Central Park. Tack alla som hejade fram mig dit och sa att “You’re looking good”. Vad de menade med det vet jag inte för ansiktet måste ha sett väldigt plågat ut. Familjen hade strategiskt ställt sig inne i Central Park vid ca 40 km och där var det lagom med folk. Nu gick de sista km på ren vilja och eftersom jag visste att jag skulle klara under 3.30 så hade jag ingen motivation att öka på slutet. Målgången var en befrielse. Sluttiden blev 3.25,29
Nu väntade dock en lång vandring för att få ut sina grejor och sedan ta sig tillbaka till familjen. Tyvärr fanns det inga duschmöjligheter så det blev att tvätta av sig hjälpligt på en toalett på en pizzeria. Efter en snabb pizza där styrde vi nu kosan mot JFK för hemresa. I kön till bagageinlämningen fick jag byta om från löparkläder till vanliga kläder. Detta är heller inte optimalt att sätta sig på ett flyg direkt efter men skolan väntade för ungarna och en dusch för mig.
En sak är säkert, det här kommer jag att göra om men då med en natt till i New York.
